Rubriken får betyda att jag precis hittat tillbaka hit, men också att jag jobbar på att hitta tillbaka till mig själv efter allt som hänt. Tänkte försöka ta tag i den här bloggen och få fram lite mer tidsenligt om vad som har hänt sedan mitt sista inlägg får man väl säga. 

Lite smått om vad som hänt är att jag letat i blindo efter rättegångens slut efter någon som kan hjälpa mig, och det har varit svårare än jag trott att få hjälp, att hitta den rätta som jag känner kan hjälpa mig på riktigt. 

Det har varit mycket ångest, kanske framförallt inte mest just efter rättegången då jag bara hade en lösning och det var att stänga in allt som hände. Och även nu tittar jag tillbaka på det å känner min kropp sitta på rättegången men jag var inte där mentalt. Detta har fått mig att känna att det inte hänt på riktigt och jag har svårt att få grepp om min historia som jag ändock har i bagaget. 

Detta var lite kort för ikväll. Jag ska sätta mig å skriva ett gediget inlägg med mer kontext och tidsenligt. Vad har hänt i mitt liv sedan rättegången? Hur mår man efter en sån här sak? Vad händer med självkänsla, självbild, tillit till både dig själv och andra Osv?

Hoppas några vill följa mig. 

Kram

Ligger just nu i sängen å försöker slappna av. Känner mig galet avslappnad i hjärnan men hjärtat verkar inte alls vilja andas lite.Mina dagar går, Johns dagar går. Mina dagar går åt till att fundera på honom, vart är han nu, vad känner han, vad tänker han? Jag vet väl ingen av de svaren på de frågorna. Han å jag har ett speciellt band till varandra, hate it or just get use to live with it. Han tog min oskuld, och han gav tillbaka så himla mycket mer.. Han hjälpte verkligen mig att växa i mig själv och att ta ansvar och må bra. Sen så bara sket sig ju det. Det var väl inte ett skit stöd från hans sida sen? Där blev jag lämnad med verkligheten kastad rakt å hårt upp i ansiktet på mig. Nuförtiden när någon försöker ge mig något slags stöd som liknar det stöd som John gav mig så tvivlar jag direkt. Självklart kommer det försvinna. Inte vara ärligt.Efter domen ägnar jag några tankar åt detta varje dag, det trodde jag verkligen inte att det skulle bli. Såg vilken bil han körde iväg från rättegången, så fort jag ser en sån bil så stannar hjärtat åAndningen en sekund. Ja usch, på ett sätt hoppas jag faktiskt verkligen att han hör av sig till Mig.. Att han skulle kunna tänka sig å prata med mig, jag skulle inte tacka nej till att träffa honom äga mot öga å prata. Varför gör man så mot ett barn?John du har sagt att du älskar mig. Vill du göra rätt för dig, ta kontakt med mig när du kommer ut därifrån, jag har samma nummer som förut.

Är just nu lite småhög av sömntablett, mestadels av att ångesten började komma krypande å började dra i mig med sina vassa naglar vid 5tiden idag. Orkade då inte ligga här med mina sinnen helt öppna för kaos, då är det skönt att man kan stänga av.
Jag fick då äntligen mitt skadestånd på xx xxx:- mer än vad jag hade väntat mig, kanske skulle ta å skicka ett sms till John, han som då utnyttjade mig sexuellt, och tacka för pengarna? Mestadels skämt å sido, klart jag inte skulle för en sekund försöka kontakta den idioten. He's out of my life.
Förövrigt har jag börjat prata med en terapeut som jag inte är helt nöjd med, hon ska i förstahand hjälpa mig med min stickrädsla, vilket jag verkligen vill ha hjälp med. Men det jag känner är, mina tillitsproblem.. They're are fucked up. Hos henne radade vi upp några namn på folk som svikit mig någon gång. Det blev en lista på mansnamn.
John dök upp först i mitt huvud.
Ett x till mig som jag blev tillsammans med när jag var 14 dök upp, han förstörde mitt liv på 1 år. Efter honom har jag tillitsproblem med män, och till mig själv tillochmed.
En annan stöttepelare i mitt liv, också man, och jag älskar honom in i döden, där har det också kommit ett slags indirekt svek.

Den stöttepelaren jag har just nu som pojkvän kom också upp på listan, ett misstag han gjorde för mer än ett år sedan, min älskade pojkvän är förlåten, men just för att det liknar många andra saker som män gjort mot mig så hamnade den händelsen ändå i den högen. Hon och jag ska alltså gå igenom denna hög av olika händelser, på något sätt få klarhet i varför det har hänt mig.
Jag svävar verkligen helt tomt i frågan om det finns någon man som kan ge mig den äkta kärleken jag vill ha, jag har också väldigt svårt att lita på det när en människa verkligen försöker visa det för mig, som min pojkvän försöker göra. Men i vårat förhållande jobbar jag med myrsteg och försöker intala mig själv att jag älskar mig själv, att R älskar mig och att jag är bra som jag är.
Just nu dämpar tabletten trycket över bröstet och de omkringfarande tankarna i huvudet och jag tänkte det som en kortsiktig räddning alltså inatt och imornnatt, natten till skolan börjar. När saker i min vardag börjar förändras som nu från sommarlov till skola, då får jag ofta ångestattacker, tillochmed panikanfall, därför kommer jag bara på kvällarna sjunka in i sömntablettens vaggande, lummiga dvala.  

Okej.. Då var rättegången över och jag har fått besked om vad det blev för straff för John. Han får alltså, som enligt mig känns alldeles för lite, 8 månaders fängelse, skadestånd till mig och till den andra tjejen. 8 månader fick han alltså för oss båda. Den andra tjejen var typ 12 eller något liknande när John och hon fick kontakt och han har alltså skickat bild på sin kuk och liknande till henne, jag känner verkligen med henne, det är hemskt! Men då fick han alltså bara 8 månade sammanlagt för det han gjorde mot både mig och henne.

Ska vi i Sverige kanske börjar göra något åt vårt RÄTTSSYSTEM!!!

Okej, nu är rättegången över och allting, men vi tar det från sista inlägget. Förra veckan började ju min praktik som sagt, skulle vara i en klädaffär inne i stan, men första dagen ser jag att de har 6 praktikanter till, detta är en liten klädaffär, alltså är vi 7 praktikanter med mig plus de 2 som jobbar där i vanliga fall, väldigt ILLA! Efter att ha gått hela dagen ringer jag mamma, är arg och besviken på att praktiken inte sagt när jag kom och frågade om plats att de hade 6 stycken till. Jag vägrade vara kvar och mamma fixade en plats åt mig på hennes jobb, i ett bageri, bättre än inget, och jag trivs dessutom väldigt bra! För det andra när jag ringer skolan och säger som det är om praktiken så ringer skolan upp och "säger upp" min från min plats där, men praktikplatsen ljuger och säger att de bara har 3 praktikanter där, och ja, det är ju inte så väldigt seriöst intryck, pinsamt tycker jag. Men det är ju bara den affären som förlorar på det och ingen annan!

Vidare till rättegångsdagen, jag vaknade upp hos min pojkvän, redan kvällen innan hade jag bestämt mig att stänga av hela, hela dagen, jag tänkte inte låta mig känna något, inte tänka i onödan och inte gråta, enbart för min egen skull. Så mamma, jag och pappa åker med bilen mot staden där rättegången skulle hållas. Vi parkerar bilen och går mot rättegångshuset, vi går in i väntrummet. Vi satte oss ner i soffan, det öppnas en dörr och förbi går den mannen som är misstänkt för att ha våldtagit mig, plus sexuellt trakasserat andra, han heter John Lindqvist, en lång mörkgårig man runt 33 år. Han hade begärt en paus för att han skulle gå på toaletten. Jag får en klump i halsen, illamående, men jag har bestämt mig för att inte känna något, så jag slår bort det. Men det finns fortfarande lite ilska inom mig, jag har en tendens till att glömma och gå vidare genom lite ilska och tänka att människor inte är värda mig osv. Men iallafall, "äcklet" går på toan, jag pratar lite med min advokat och mitt målsägandebiträde sen ska vi starta. Jag fick frågor av min advokat, mitt målsägandebirtäde, Johns försvarsadvokat och så, hans försvarsadvokat var lite av ett rövhål, men det är väl sådana människor antar jag, hur fan har man annars mage att jobba med att försöka få kriminella människor att gå fria?

Det var mitt förhör, sen var det samma sak för John, enligt honom har vi träffats men i princip aldrig haft sex, inte innan jag var 15 iallafall, vi har bara kramats och kanske pussats någon gång. Han har mage att sitta där och ljuga framför flera människor, inklusive mig som han säger att han har älskat så otroligt mycket, han har tilloch med mage att sitta och titta rakt in i mina ögon när han slänger ur sig vissa av sina lögner. Men jag måste säga att han har övat in  lögnerna bra, för han tvekade aldrig på något och han hade en bra inövat stoneface också så att man inte såg att han ljög, hade han inte varit pedofil och hör hemma i ett fängelse så skulle han ha blivit en bra skådespelare, men det är ju försent för hans del.
Jag satt iallafall kvar hela rättegången och han har alltså en dom mot sig år 2008 för barnpornografibrott, vilket gör detta allvarligare eftersom det då är återfall, vilket bara är till min fördel. Han har också gått i terapi för sina snea sexuella problem ett år nu. Och han var riktigt noga med att betona att han var riktigt positivt ställd mot att få vård, vilket är ett stort försök till att slippa fängelse, vi får se hur de blir. Min advokat yrkade på 2 år och 2-3 månader i fängelse, medan mitt målsägandebiträde yrkade på 2,5 - 3 års fängelse plus 70 000 i skadestånd. Vi får se, domen faller dagen efter min födelsedag, alltså torsdag nästa vecka.

Genom hela rättegången hade jag lite ilska i mig, jag vägrade känna sorg, jag vägrade gråta och överhuvudtaget känna något annat, vilket jag lyckades med.
När vi åkte där ifrån ville jag inte prata så mycket om det, och det har jag inte velat göra efter den dagen heller. Förutom på rättegångskvällen när jag åkte hem till pojkvännen, jag kunde bara inte hålla det längre, men det var mest för att jag bara ville gråta ut allt som kändes som smuts inom mig, jag ville känna mig riktigt tom och ren inuti.

Precis gtt upp, slänger i mig frukost, har inte sminkat mig och ser helt galen ut i håret.. Känner mig stressad, men så är det alltid, är det praktik och känns viktigt så tänker jag inte inte inte komma försent.

Pojkvännen ligger och sover precis här bredvid, eftersom det är en 1a så är man alltid bredvid varandra haha :)
Jag har en klump, en stor klump av nervositet i magen tror jag, det känns så. Det hoppar runt lite därinne, och det värker lite och är allmänt konstigt.

Och sedan det tråkiga, fyra dagar kvar till rättegången, jag mår illa så fort jag tänker på det.. Vilket jag också måste prata med praktikplatsen om idag, att jag alltså måste vara hemma hela torsdagen, och att jag inte har en aning om hur jag kommer må på fredag, men det tänkte jag ta nu direkt när jag kommer dit. Tänker att jag säger som det är, absolut inte exakt vad det handlar om och sådär, men att det är jag som är "offret" och att det kommer vara väldigt påfrestande och en konstig situation för mig. Men det är många unga tjejer som jobbar där och jag tror absolut de kommer förstå mig.
Japp, ut och tänka positiva tankar första dagen på praktiken tycker jag!
Hejsvejs!

Dagen har varit lugn, gick upp skapligt och solade lite med mamma. Sen åkte jag till min kära pojkvän, vi satt i kyrkoparken några timmar och åt glass, myste och snackade massa mys! Just nu har vi varit och handlat lite mat och nu är lagningen i full gång, som lördagsmysmat blir det fajitas.
På tankesidan har dagen varit hyfsat lugn, men det börjar verligen dra ihop sig i magen eftersom det nu inte alls är många dagar kvar till rättegången. Bara nu när jag skriver om det och tänker på det blir det en stor klump i magen.

Men nu ska jag försöka slå bort alla tankar och bara ha en lugn och skön lördagskväll med pojkvännen.'

Ha det gott!

Hej hej!
Nu tänkte jag bara skriva lite kort innan jag sussade, har lite svårt att somna pga att jag hade migrän förut och sov några timmar på eftermiddagen/kvällen, vilket gör att jag är pigg nu.
Idag var det en väldigt lång dag i skolan, vilket har resulterat i att jag inte har hunnit tänka så mycket på allt det som är på gång, vilket är skönt. Nu ikväll så pratade jag en stung med en tjej som jag har gått och pratat hos förut, hon hade jour ikväll så hon ringde och pratade en stund. Jag berättade för henne om allt med rättegången och vad det var som var på gång, hon gav mig lite tips. Först och främst acceptera att läget är som det är. På rättegången ska jag försöka att inse att jag står upp för mig själv genom att genomföra den, hon sa även att det var bra att jag har bestämt mig för att mannen som jag ska möta i rättegången ska sitta i samma sal när jag pratar (jag har möjlighet att bestämma så att han får sitta i ett annat rum när jag pratar) men det har aldrig funnits som ett alternativ i mitt huvud. Känner att det är något som jag vill klara av. Vidare så har jag tänkt att kanske, (detta låter knäppt för er som inte tänker som mig men det är upp till er vad ni tycker om mig) plocka en sten någonstans, jag har tänkt mig att den gärna inte behöver vara vacker utan lite småful. Den ska representera mina känslor innan rättegången och under rättegången, den stenen ska jag sen bära med mig överallt tills rättegången är över, när rättegången sen är över så ska jag kasta stenen i närmaste vattendrag eller bara rakt in i någon skog, och det ska då rent psykiskt hjälpa mig att släppa allt som har med rättegången att göra.. Det blir alltså lite mer bildigt avslut på det hela. Den tanken tycker jag känns skön, så det funderar jag faktiskt på att göra.

Nu ska väl bloggarna snart "renoveras" eller vad det stog så det är bäst att jag publicerar detta.
Ta hand om er!